torsdag 17 november 2011

Good feeling

Det var så klart inga problem med att komma in i rutinerna på jobbet igen.
Jobbade fem timmar i lördags och sen tio timmar på söndagen och det rullade på alldeles utmärkt.

Introduktionsutbildningen på jobb 2 är slutförd sen igår och jag är numera "riktig" anställd schemalagd ca. 3-4 ggr/veckan. Har lovat mig själv att ge det en chans november månad ut och känns det fortfarande som en dålig arbetsmiljö och situation så säger jag upp mig då. Jag är ju så extremt duktig på att ta förhastade beslut så nu ska jag verkligen försöka hold my horses den här gången.

Idag och imorgon har jag jobbpass mellan 06:00-11:00 på kurir (alltså jobb nummer 1 som numera kommer refereras till som "roliga jobbet") vilket gör att jag går upp ungefär kvart i fem på morgonen. Hatar att behöva stressa så jag går hellre upp brutalt tidigt och har mkt tid på mig än sover så länge som möjligt och stressa hjärtat ur kroppen.
Men jag märker hur BRA jag trivs på roliga jobbets arbetsplats och med själva arbetet för det känns inte ens jobbigt att behöva gå upp så pass tidigt och åka tåg och buss hit och dit. När jag har pass på jobb 2 orkar jag ungefär varje gång inte ens tänka på att kliva upp ur sängen för jag är så SJUKT omotiverad att gå dit.
Och då börjar jag ändå oftast betydligt senare där.

Annars så fortsätter jag med kampen att försöka rädda mitt hår. Har tänkt i flera dagar nu, utan att faktiskt lyckas komma dit trots att båda mina jobb ligger sjukt nära varsin, att jag ska besöka en The Body Shop och köpa lite nya schampon och balsam och sånt eftersom jag har en vag misstanke om att jag eventuellt är lätt överkänslig mot de "vanliga" schampon och dylikt vi har hemma. Det innehåller ju så jävla mycket kemikalier såna där grejer.

Försöker även planera ihop en dag att boka in julbord med mamsen och systrarna, vilket är lättare sagt än gjort när typ alla i familjen jobbar skiftschema. Filar även på julklappslistorna men det är typ ingen som kan säga vad de önskar sig i år, så den enda jag egentligen har en någorlunda ide om vad jag ska ge henne är mamma som ska få en weekend-resa till London.
Kan i och för sig inte gnälla så mycket över saken eftersom jag själv inte heller kan komma på så mycket jag önskar mig. Vill ha Buffy säsong 8 i albumformaten och estee lauders idealist skin tone-kräm men sen är det slut på idéer.
Jobbar och tjänar så pass bra nu att jag köper ju liksom det jag vill ha själv på en gång när jag vill ha det... Jobbigt det här med att bli vuxen alltså!

lördag 12 november 2011

Don't be a drag just be a queen

Jobba 20:00-01:00 i växeln i natt.
Känns både bra och dåligt på samma gång.
Inbillar mig att jag glömt alla system och koder och lösenord efter att ha varit "ledig" därifrån i två veckor (har ju inte kunnat jobba växeln något eftersom jag gått min introutbildning på nya jobbet).

Känner behovet av att röka en cigg och svepa ett glas sprit eller två.
Saknar tyvärr sprit här hemma och röka vågar jag ej göra eftersom jag är sjuk i halsen, samt egentligen har bestämt att börja sluta röka.

Ja man kan börja sluta röka. Det innebär liksom att man drar ner sjukt mkt på det och typ röker en cigg varannan vecka ett tag innan man slutar helt. Egentligen skulle jag nog kunna sluta cold turkey snippsnapp, men jag Vill på sätt och vis inte sluta röka (inte för att jag tycker om det eller så, tycker faktiskt tom det smakar äckligt många gånger) eftersom det är den enda funktionella reaktion jag har mot ångestattacker för tillfället.

Blablabla tjatar verkligen bara om massa idiotiskt nonsens. Ska hålla käften och gå till jobbet nu.

tisdag 8 november 2011

Lifehouse - Everything

Okej livet börjar falla på plats.

Är fortfarande lite missnöjd med jobbsituatione(rna) men börjar ana att jag nog är en sån där cool typ som liksom aldrig kan bli riktigt nöjd till hundra procent med sådant, så jag orkar inte fokusera så mycket energi på att vara bitter längre. Känns olönt liksom. Har i alla fall påbörjat jobb nummer 2 sen sist. Eller ja, tekniskt sett blir det ju jobb nummer 3 i ordningen eftersom jag har både telefonist och servitris-jobben sen innan. Har inte bestämt mig än för om jag ska skriva ut vad det är för jobb för det är lite känsligt skulle man kunna säga. Vill liksom kunna bitcha om det här i bloggen och vet att det inte skulle uppskattas på företaget. Så jag tänker att det nog är bäst att hålla lite låg profil för att inte riskera att någon söker på företagsnamnet och liksom snubblar in här och blir helt "men stopp och belägg vänta lite nu...!!"

I övrigt blir det ungefär mer och mer höst för varje dag och det tycker jag är rätt bra.
Gillar varma kläderna och att kunna dricka varm choklad och chailatte utan att dö värmeslagsdöden.

Och så är jag väldigt kär i min nya väska också.
Se bild.

måndag 17 oktober 2011

I've got my bangs to hide that I don't stand a chance

Förstår mig inte på mitt hår.
Det lossnar så sjukt mycket varje gång jag tvättar eller borstar det och det är nog mindre än hälften kvar av vad jag brukar ha (min lugg som t.ex. brukar vara tjock som en sopborste är numera tunna stripor man ser pannan emellan), men när jag drar handen genom håret eller liksom drar i topparna, så där som man gör för att ta bort lösa hårstrån, lossnar ingenting alls. Hur går det ihop?

Önskar jag visste vad som var fel så att jag kunde göra något åt det. Är så frustrerad att jag just nu mest bara lutar åt att rycka åt mig hårtrimmen och raka av hälften. Känner lite att om det nu ändå ska ramla av kan jag lika gärna ta bort det på en gång? Istället för att behöva gå igenom den här "fulfasen" där det tunnas ut och blir mer och mer av nåt slags enstaka testar av hår lite här och där på huvudet.

Fast tyvärr är jag nog för feg för att göra det. Är orolig över att få en negativ reaktion på jobbet (och kanske t.o.m. bli avskedad för att jag inte längre har ett "normativt utseende") och att det även ska lägga krokben för mig vid jobbsökande. Låter ju jättelöjligt och paranoit egentligen men med tanke på hur utseendefixerat det här samhället är och vad som anses "fint", "normaaalt" och "välanpassat" skulle det inte förvåna mig om min oro faktiskt är befogad.

A tiny little seed is sown, a government is overthrown. Who knows when I'll be coming home

Önskar att jag inte hade så stark förbindelsefobi. Är trött på att varje gång jag har hittat en stabil grund att stå på behöva känna behovet av att kasta allting åt sidan och göra något helt annat. Varför kan jag aldrig bara vara nöjd?

Vill byta jobb. Har bara arbetat på det nuvarande i två månader och känner redan att nej det här passar nog inte mig. Det är för monotont, men framförallt på tok för osocialt. Vill ha ett jobb där man kan skratta och prata och trivas med sina kollegor. Är ju så bortskämd med att ha bästa folket runt mig när jag arbetar. Kollegorna på nuvarande jobbet är visserligen också jättefina vissa utav dom, men man får ju aldrig chansen att verkligen lära känna nån, att föra en riktig konversation med någon som varar längre än två-tre meningar, och det är så T-R-Å-K-I-G-T. Tänk själv att sitta på ett jobb nio timmar i sträck utan något som helst socialt umgänge. Det tycker nog inte någon är en särskilt lockande tanke.

Men är man tjugotre har man inte råd att inte vara vuxen. Måste stanna på jobbet till minst januari-februari ut för att kunna få en bra referens att lämna vid nytt jobbsökande och behöver även minst så lång tid för att kunna spara lite pengar på hög att ha till hyra, mat, försäkring och bilen under den tid jag kommer vara arbetslös sen. Vill inte parasitera på J bara för att jag är "missnöjd" med mitt jobb. Känner lite den där skulden att "du ska fan vara tacksam att du övht har ett jobb i dagens samhälle med din brist på utbildning och allmänna oduglighet". Att ha förmånen att kunna vara kräsen när det gäller jobbval är få förunnat.

söndag 9 oktober 2011

Please don't stop the rain

Jag är helt okej med att det blir höstigaste hösten nu.
Behöver ett extremt ombyte för att sparka igång saker.

Och som den uppmärksamme märker åkte jag inte till grekland.
Ringde upp familjen igår, det vill säga dagen innan, och sa tack men nej tack.
Jag kan inte göra något sådant just nu.

torsdag 6 oktober 2011

And it goes like this...

Förundras över hur jag liksom alltid lyckas förneka vilken grav insomnia jag har när jag är medicinerad och därmed alltid blir lika förvånad när jag slutar ta medicinen och helt plötsligt aldrig kan sova.

Man tycker att det på nåt sätt borde finnas kvar i minnet efter tjugotre år.

tisdag 4 oktober 2011

Restaurangtips

Är det förresten någon som har erfarenhet utav Restaurang Kamarina på Söder?
Letar trevligt ställe inför min och J's 4-årsdag och på bilderna jag sett ser det fint ut + att menyn erbjuder både grekiska rätter (mkt fisk och dylikt för mig) och mer "vanliga" kötträtter (för J). I vissa recensioner står det dock att personalen är superdryg och att det kan vara väldigt hög ljudnivå och allmänt stökigt i lokalen? Sant/falskt?

Tips på andra ställen mottages gärna också!
Har egentligen inte SÅ mycket krav förutom att det ska finnas en bra meny (dvs mer än 4-5 rätter och gärna med både fisk-, fågel-, kött- och vegalternativ. Iaf minst 2-3 av alternativen), INTE vara kombinerad pub/krog och restaurang och INTE "visas sport på TV". Kort sagt ska det vara lite mer classy än lokala kvarterskrogen men inte Operakällaren liksom.

Men det kanske finns hopp om en förändring?

Hade tid på VC idag för att lämna ett par rör blod så de kan kolla om jag har brist på nån vitamin/nåt hormon eller dylikt i kroppen. Har under de ca. 3 senaste månaderna tappat ovanligt mkt hår och under de senaste veckorna har det verkligen börjat märkas på kalufsen (jag har vanligen ganska tjockt hår, så pass tjockt att det när det t.ex. är nyfärgat svart ser ut som jag har en tjock hjälm på huvudet). Så jag tyckte det var dags att ta tag i situationen och kolla upp varför jag tappar det. Håravfall i kombination med de diagnoser jag redan har kan ev tyda på ganska allvarliga fel i vissa organ i kroppen. och det vore ju synd att gå runt med sånt obehandlat. Ehe.

Kände viss oro inför besöket när jag satt och väntade på min läkare eftersom jag hade ganska specifika och speciella önskemål om behandling och VC-läkare är inte direkt kända för att vara de bäst utbildade i landet om man säger så och för att jag än en gång lyckats bli listad hos en utländsk läkare. Vilket i sig inte är något problem så länge de förstår vad man säger, vilket tyvärr inte är min erfarenhet att de gör (Exempel; jag kom in på VC med en inflammation i foten - läkaren säger att jag är plattfotad och ska gå hem och träna upp mina muskler. Exempel; jag kommer inte med bihåleinflammation som pågått i över en vecka - läkare förstår inte vad bihålor är...)

Hur som helst visade det sig att den här läkaren faktiskt var helt okej. Han lyssnade på vad jag sa och protesterade inte mot de önskemål jag hade. Dock genomförde han en minst sagt suspekt lungundersökning på mig. Det var inte så illa att jag kände extremt obehag men jag blev definitivt lite lätt illa till mods. Om jag inte varit så van vid att bli undersökt, petad och klämd på av alla möjliga sorters läkare på kroppen hade jag nog reagerat mkt starkare. Nu kände jag mest "eh?".

Skulle få svar på proverna om drygt en vecka men då är jag i Grekland så det blir till att vänta ända till veckan därpå innan jag får veta om/vad det visade för fel. Känns lite halvjobbigt. Hade gärna velat börja jobba på att lösa problemet så fort som möjligt innan jag är skallig liksom!


Greklandresan är för övrigt en historia i sig självt. Har sån grov ångest inför den att det är löjligt. Älskar ju Grekland + semester är sjukt välbehövt just nu men alla pengar som resan har kostat och kommer kosta mig (i form av pengar man spenderar väl där alltså) är så oerhört ångestframkallande. Fick inte alls så mycket i lön nu i slutet av september som jag hade räknat med eftersom 5 utav de arbetspass jag räknat in i den lönen räknas till nästa (doh).
Och det gör att jag kommer ligga typ -2000:- när Oktoberlönen kommer.... Inte alls kul så här inför jul och december när bilförsäkring + andra stora utgifter kommer och kräver pengar också.

onsdag 14 september 2011

.

I övrigt kommer jag jobba arslet av mig resten av den här veckan,
är t.ex. inbokad på ett antal 10-timmarpass och allting är typ natt och eller helg så OB:n kommer vara SJUK. Gillar't.


Kul grej idag också;


(Diskussion med min chef)
Chefen: "Längre än nio timmar i sträck får du inte arbeta"
Jag: "Nä det vill jag nog ändå inte haha"
Chefen: "Mm... du får jobba 07:00-17:00 på onsdag"
Jag: "Okej! *supernöjd*"

Fem minuter senare när jag gått till bussen; "Vänta nu.....!"

When I'm involved it goes deeper than them aces

Fuckade upp på jobbet idag.
Bokade en bil åt en kund till den 23:e från flyget
men glömde fylla i den fucking TIDEN han skulle ha bilen till.

Riktigt jäkla illa.

Kommer gå runt och obsessa över det här nu fram till nästa tisdag
när jag kommer åt tidsinformationen och kan redigera bokningen.
ÅngesteN.

måndag 12 september 2011

Nåt för dom som väntar

Det är intressant att logga in här på bloggen lite drygt ett år efter senast skrivna inlägget och inse att det som en tänkt skriva om är ungefär exakt vad som skrevs om samma tid för ett år sedan.

Det är Den Stora Tröttheten och Apatin och Hungern efter Något Nytt.
Om vi bortser ifrån att jag ju en gång i tiden faktiskt är diagnostiserad med klinisk depression så verkar de här känslotillstånden vara ett återkommande fenomen varje höst. Paradoxalt nog tillsammans med en enorm förväntan och känsla av upprymdhet över att snart få kura ihop sig under en halsduk och varm jacka, med tjocka tumvantar på händerna.

Jag sover inget om nätterna. Om jag har en bra natt lyckas jag somna vid 5-tiden på morgonen. Och har jag en sämre somnar jag oftast inte alls utan ligger mest och stirrar på TV:n och mår illa över vilket onödigt liv jag lever.

Känner bitterhet över att jag inte har ett jobb som kan erbjuda mig att arbeta de femton timmar om dygnet som jag skulle vilja arbeta (arbetsnarkoman jag vet) utan mest ger mig ströpass lite här och där och ungefär en tredjedel så många timmar som jag Behöver. Inte rent ekonomiskt utan helt enkelt för att funka i skallen. Jag faller så lätt tillbaka in i gamla hjulspår när hjärnan inte är sysselsatt hela tiden.

Vilket i sig många säkert skulle anse vara ett sjukligt beteende (det är ju inte normaaaalt att inte kunna bara vara hemma och göra ingenting och må bra), men eftersom det när allt kommer omkring faktiskt är nyttigare på både ett och två och tre sätt att arbeta än att sitta hemma så ser jag ingen anledning i att försöka ändra på situationen. Jag är rätt nöjd med att vara beroende av att jobba. Det ger en vissa fördelar i livet.

Nämnas bör väl att jag alltså inte jobbar kvar på det krog-jobb som jag hade förut (där jag sade upp mig i början av Mars).

Lite ledsen också över att det känns som om jag är kvarlämnad/övergiven här i Stockholm. Sommaren var så himlarns bra med vänner och aktiviteter utav alla dess slag och sen kom slutet på Augusti och alla började, alt. fortsatte, sina studier på helt andra ställen i Sverige och ja. Ensam kvar blev jag liksom. Känns som att jag inte har någon kvar att umgås med eller ens ringa och prata med om vardagliga saker (eftersom det enda andra vill prata om är sina studier och det tillhörande studentlivet, något som en arm liten människa som jag som inte ens gick gymnasiet har väldigt svårt att relatera till).


Har ett helt berg av skit jag skulle kunna skriva om känns det som just nu, men när det kommer till kritan är förstås inte exakt allting dåligt.

- Åker till Grekland med hela familjen andra veckan i Oktober (har visserligen otroligt blandade känslor inför den resan men mestadels ska det bli fint som snus).
- Har behövt köpa en till garderob sen ett tag tillbaka och idag hittade jag en möbel nere i porten som med lite modifiering kommer kunna fungera ganska perfekt som en garderob. Gratis garderob med andra ord och jag behövde inte ens gå utomhus!
- Är sen slutet av Juni ägare till världens bästa mörkgröna lilla Skoda som jag sakta men säkert lär mig köra
- Det är bara ca 3 månader kvar till Jul!
- Jag lever och andas och än har den här tidvis väldigt skraltiga kroppen inte gett upp hoppet om ett gott liv!

+ att jag har lyckas klippa mig en skitsnygg frisyr.