I övrigt kommer jag jobba arslet av mig resten av den här veckan,
är t.ex. inbokad på ett antal 10-timmarpass och allting är typ natt och eller helg så OB:n kommer vara SJUK. Gillar't.
Kul grej idag också;
(Diskussion med min chef)
Chefen: "Längre än nio timmar i sträck får du inte arbeta"
Jag: "Nä det vill jag nog ändå inte haha"
Chefen: "Mm... du får jobba 07:00-17:00 på onsdag"
Jag: "Okej! *supernöjd*"
Fem minuter senare när jag gått till bussen; "Vänta nu.....!"
onsdag 14 september 2011
When I'm involved it goes deeper than them aces
Fuckade upp på jobbet idag.
Bokade en bil åt en kund till den 23:e från flyget
men glömde fylla i den fucking TIDEN han skulle ha bilen till.
Riktigt jäkla illa.
Kommer gå runt och obsessa över det här nu fram till nästa tisdag
när jag kommer åt tidsinformationen och kan redigera bokningen.
ÅngesteN.
Bokade en bil åt en kund till den 23:e från flyget
men glömde fylla i den fucking TIDEN han skulle ha bilen till.
Riktigt jäkla illa.
Kommer gå runt och obsessa över det här nu fram till nästa tisdag
när jag kommer åt tidsinformationen och kan redigera bokningen.
ÅngesteN.
måndag 12 september 2011
Nåt för dom som väntar
Det är intressant att logga in här på bloggen lite drygt ett år efter senast skrivna inlägget och inse att det som en tänkt skriva om är ungefär exakt vad som skrevs om samma tid för ett år sedan.
Det är Den Stora Tröttheten och Apatin och Hungern efter Något Nytt.
Om vi bortser ifrån att jag ju en gång i tiden faktiskt är diagnostiserad med klinisk depression så verkar de här känslotillstånden vara ett återkommande fenomen varje höst. Paradoxalt nog tillsammans med en enorm förväntan och känsla av upprymdhet över att snart få kura ihop sig under en halsduk och varm jacka, med tjocka tumvantar på händerna.
Jag sover inget om nätterna. Om jag har en bra natt lyckas jag somna vid 5-tiden på morgonen. Och har jag en sämre somnar jag oftast inte alls utan ligger mest och stirrar på TV:n och mår illa över vilket onödigt liv jag lever.
Känner bitterhet över att jag inte har ett jobb som kan erbjuda mig att arbeta de femton timmar om dygnet som jag skulle vilja arbeta (arbetsnarkoman jag vet) utan mest ger mig ströpass lite här och där och ungefär en tredjedel så många timmar som jag Behöver. Inte rent ekonomiskt utan helt enkelt för att funka i skallen. Jag faller så lätt tillbaka in i gamla hjulspår när hjärnan inte är sysselsatt hela tiden.
Vilket i sig många säkert skulle anse vara ett sjukligt beteende (det är ju inte normaaaalt att inte kunna bara vara hemma och göra ingenting och må bra), men eftersom det när allt kommer omkring faktiskt är nyttigare på både ett och två och tre sätt att arbeta än att sitta hemma så ser jag ingen anledning i att försöka ändra på situationen. Jag är rätt nöjd med att vara beroende av att jobba. Det ger en vissa fördelar i livet.
Nämnas bör väl att jag alltså inte jobbar kvar på det krog-jobb som jag hade förut (där jag sade upp mig i början av Mars).
Lite ledsen också över att det känns som om jag är kvarlämnad/övergiven här i Stockholm. Sommaren var så himlarns bra med vänner och aktiviteter utav alla dess slag och sen kom slutet på Augusti och alla började, alt. fortsatte, sina studier på helt andra ställen i Sverige och ja. Ensam kvar blev jag liksom. Känns som att jag inte har någon kvar att umgås med eller ens ringa och prata med om vardagliga saker (eftersom det enda andra vill prata om är sina studier och det tillhörande studentlivet, något som en arm liten människa som jag som inte ens gick gymnasiet har väldigt svårt att relatera till).
Har ett helt berg av skit jag skulle kunna skriva om känns det som just nu, men när det kommer till kritan är förstås inte exakt allting dåligt.
- Åker till Grekland med hela familjen andra veckan i Oktober (har visserligen otroligt blandade känslor inför den resan men mestadels ska det bli fint som snus).
- Har behövt köpa en till garderob sen ett tag tillbaka och idag hittade jag en möbel nere i porten som med lite modifiering kommer kunna fungera ganska perfekt som en garderob. Gratis garderob med andra ord och jag behövde inte ens gå utomhus!
- Är sen slutet av Juni ägare till världens bästa mörkgröna lilla Skoda som jag sakta men säkert lär mig köra
- Det är bara ca 3 månader kvar till Jul!
- Jag lever och andas och än har den här tidvis väldigt skraltiga kroppen inte gett upp hoppet om ett gott liv!
+ att jag har lyckas klippa mig en skitsnygg frisyr.
Det är Den Stora Tröttheten och Apatin och Hungern efter Något Nytt.
Om vi bortser ifrån att jag ju en gång i tiden faktiskt är diagnostiserad med klinisk depression så verkar de här känslotillstånden vara ett återkommande fenomen varje höst. Paradoxalt nog tillsammans med en enorm förväntan och känsla av upprymdhet över att snart få kura ihop sig under en halsduk och varm jacka, med tjocka tumvantar på händerna.
Jag sover inget om nätterna. Om jag har en bra natt lyckas jag somna vid 5-tiden på morgonen. Och har jag en sämre somnar jag oftast inte alls utan ligger mest och stirrar på TV:n och mår illa över vilket onödigt liv jag lever.
Känner bitterhet över att jag inte har ett jobb som kan erbjuda mig att arbeta de femton timmar om dygnet som jag skulle vilja arbeta (arbetsnarkoman jag vet) utan mest ger mig ströpass lite här och där och ungefär en tredjedel så många timmar som jag Behöver. Inte rent ekonomiskt utan helt enkelt för att funka i skallen. Jag faller så lätt tillbaka in i gamla hjulspår när hjärnan inte är sysselsatt hela tiden.
Vilket i sig många säkert skulle anse vara ett sjukligt beteende (det är ju inte normaaaalt att inte kunna bara vara hemma och göra ingenting och må bra), men eftersom det när allt kommer omkring faktiskt är nyttigare på både ett och två och tre sätt att arbeta än att sitta hemma så ser jag ingen anledning i att försöka ändra på situationen. Jag är rätt nöjd med att vara beroende av att jobba. Det ger en vissa fördelar i livet.
Nämnas bör väl att jag alltså inte jobbar kvar på det krog-jobb som jag hade förut (där jag sade upp mig i början av Mars).
Lite ledsen också över att det känns som om jag är kvarlämnad/övergiven här i Stockholm. Sommaren var så himlarns bra med vänner och aktiviteter utav alla dess slag och sen kom slutet på Augusti och alla började, alt. fortsatte, sina studier på helt andra ställen i Sverige och ja. Ensam kvar blev jag liksom. Känns som att jag inte har någon kvar att umgås med eller ens ringa och prata med om vardagliga saker (eftersom det enda andra vill prata om är sina studier och det tillhörande studentlivet, något som en arm liten människa som jag som inte ens gick gymnasiet har väldigt svårt att relatera till).
Har ett helt berg av skit jag skulle kunna skriva om känns det som just nu, men när det kommer till kritan är förstås inte exakt allting dåligt.
- Åker till Grekland med hela familjen andra veckan i Oktober (har visserligen otroligt blandade känslor inför den resan men mestadels ska det bli fint som snus).
- Har behövt köpa en till garderob sen ett tag tillbaka och idag hittade jag en möbel nere i porten som med lite modifiering kommer kunna fungera ganska perfekt som en garderob. Gratis garderob med andra ord och jag behövde inte ens gå utomhus!
- Är sen slutet av Juni ägare till världens bästa mörkgröna lilla Skoda som jag sakta men säkert lär mig köra
- Det är bara ca 3 månader kvar till Jul!
- Jag lever och andas och än har den här tidvis väldigt skraltiga kroppen inte gett upp hoppet om ett gott liv!
+ att jag har lyckas klippa mig en skitsnygg frisyr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)