onsdag 14 oktober 2009

Bakpå min cykel höll du mig, som i kramp

Det händer mycket runt omkring i världen.
Men här hemma verkar tiden alltjämt stå stilla.


Han är hemskt upptagen under två veckor så vi har valt att dela på oss eftersom jag inte kan dela den dygnsrytm han måste ha. Vi ses som mest 30 minuter per dag, men ibland ingenting alls, och det känns så hemskt konstigt och tomt i sovrummet om nätterna.

Utan honom får jag svårt att hålla isär tid och dagar. Även om jag faktiskt har en egen rytm. Sova mellan 6-7 på morgonen och 12-13 på förmiddagen, där emellan vara vaken och använda tiden så effektivt som det går.

Jag kämpar för att vara stark. Det gör jag verkligen.

Inga kommentarer: