Varje år i slutet av sommaren får jag alltid en känsla av panik över att ljuset och värmen snart försvinner och ersätts av mörker och kindbitande kyla. Men sen när hösten väl har tagit över kommer jag alltid på vilka fina små stunder som faktiskt följer med den.
Händer iklädda tumvantar som håller i någon annans vantklädda hand, fem meter långa halsdukar som är lindade runt halsen och man kan dyka ner i när det blåser för hårt eller dom där mornarna när livet bara känns allmänt för mycket och man helst av allt skulle vilja försvinna, koppar med varm choklad och en stor klick vispgrädde på nåt cafe med stora röda kuddar....
Hösten är faktiskt inte bara tragik och mörker.
Det är blossande kinder, varma pussar och träd som brinner i hundratals olika nyanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar